Peru - Vandring i Ahobambadalen del 2 av 4.

I Naturen, Resa / Permalink / 0
enEn Vandringsresa med Swett till Peru och Ahobambadalen del 2.

Resefakta:
Flyg från Stockholm till Lima, Peru. Inget direktflyg.
Restid: Vi reste Sthlm - Paris 2:40. Paris - Lima 12 timmar. Lima- Cusco 1:30
Värt att veta: Tidsskillnad. Sverige ligger +6 timmar före Peru.
 
Lucilla är en 72 årig dam, som i stort sett bott hela sitt liv här i Ahobamba dalgången. Idag är inte Lucilla hemma, utan är nere hos sin dotter, efter har varit krasslig ett tag. Det hade annars varit trevligt att få träffa denna unika kvinna, som bott här uppe i denna karga och krävande miljö hela sitt liv. Efter vi ätit en god lunch tillagde av våra kockar här vid Lucillas hus och på det, lite välbehövlig vila och fina samtal med våra vandringskompisar och guider, så snörar vi åt kängorna, på med rycksäckarna och vandrar vidare några timmar till.
Vid når Nates hus sent på eftermiddagen. Här skall vi övernatta i våra tält i två nätter. Vi får alltså en vilodag här hos Nate. Nate själv är ute på en filmexpedition som guide till ett av våra större Outdoor klädmärken.
 
- Ahobambadalen. Mitt i bild syns delar av ett jordskred som ödelade stor del av dalen 1998. Foto: Cecilia Stener.
- Det är bedårande vackert i Ahobambadalen. Foto: Cecilia Stener.
- Jag som har höjdskräck hade det tufft över de hängbroar vi fick gå över. Foto: Andreas Mattisson 
Nate är "orsaken" till att vi får vandra här i Ahobambadalen. Anledningen är att Nate var här och besteg berget Salkantay och på väg ner från berget sprang han på Lucillas här i Ahobambadalen. Ryktet säger att Lucilla drog pistol och frågade Nate varför han gjorde intrång i Ahobambadalen, här får normalt folk inte vistas utan tillstånd. Nate berättade att han bestigit det berömda svårbestigna Salkantay. Historien är längre än så men Nate och Lucilla blir vänner och Nate får bygga sitt hus, några timmar nedanför Lucillas hus. Grundarna av Swett träffar Nate och de inleder ett samarbete. Det är hos Nate vi nu skall stanna i två nätter. Vi är nu nere på 3 600 meter.
 
- Nates hus i Ahobamba dalen. Foto: Cecilia Stener.
Det är nu skönt att få krypa in vårt tält och blåsa upp liggunderlagen, rulla ut sovsäckarna, tvätta sig och få på sig torra kläder. Vi samlas för middag inne i Nates åttakantiga hus. Historierna och samtalen om dagens vandring blandas med skratt och så småning om även av gäspningar. Det här är ingen lätt vandring och kroppen är trött och vi ser nu fram mot en god natts sömn.
 
Ny dag gryr och vi vaknar till ett fantastiskt väder, några är redan uppe och vissa väljer att sova ett tag till, det är ju vilodag här hos Nate trots allt. Efter en lång frukost lägger vi oss i slänten nedanför Nates hus. Vissa läser och några skriver dagbok. Vi ligger här ett tag och bara är. Sedan samlar tjejerna ihop sig och vandrar tillbaka efter stigen en bit, där vi igår gick över ån via en liten hängbro, som uppströms har en liten lagun som såg badvänlig ut. Vattnet är isande kallt men det är skönt att få tvätta av sig. När tjejerna kommer tillbaka är det killarnas tur. 
-  Vandringskompis Jonas. Foto: Lars Stener.
- Guiden Andreas och vandringskompis Jens "badar" i en liten lagun. Foto: Lars Stener.
- Inkaruiner i Ahobambadalen. Foto: Lars Stener.
- Inkaruiner i Ahobambadalen. Foto: Cecilia Stener.
På eftermiddagen gick vi gemensamt bort till några närliggande Inkaruiner och fick av vår lokala guide Yjeguel berättat lite om inkafolket, dess historia och lite om just dessa ruiner samt den byggnadsteknik och tänk Inkafolket praktiserade. Yjeguel och hans guidekollega Ruben var som levande uppslagsverk. De kunde det mesta om blommor, växter, naturen, fåglar och Perus historia. De hade båda studerat fyra år vid Universitet för att bli certifierade guider. 
 
Under eftermiddagen passade några av oss deltagare, guider, kockar, hästförare och några parkrangers på att spela fotboll, ja, det fanns faktiskt en hyfsad plan yta att spela på, glädjetjuten ekade i dalgången.
- Fotboll i Ahobambadalen. Foto: Cecilia Stener.
Det är en fantastiskt natur här i Peru. Kargt och krävande högst upp över bergspassen, men ju djupare vi kommer in i Ahobambadalen ju mer grönska får vi. Dessutom har vi turen att få se flera olika arter av kolibrir, de är så fina och nätta. Efter middagen är det dags att packa ihop lite av vår utrustning, för imorgon skall vi vandra in i Ahobambas regnskog. 
 
Morgonen gryr och efter en redig frukost får vi packa om lite. Hittils har vi skickat merparten av vår utrustning i våra duffelbagar med hästar. Nu när vi skall in i djungeln och passera ett antal smala och långa hängbroar, så vänder hästar och hästförare åter till Soraya Pampa och vi får tillbaka våra duffelbagar när vi når civilationen i Aguas Calientes, när vi väl når dit om ett par dagar. Dagtid bär vi själva vår dagryggsäck med förstärkningskläder, regnkläder, snacks och annat välbehövligt som man vill ha nära till hands. Det går även 2-3 liter vatten varje dag. Det går säker bra att ta vatten i alla bäckar och i floden, men det vore förkastligt att bli sjuk pågrund av dåligt vatten, så vi får vatten kokat varje morgon att fylla upp våra flaskor och vätskesystem med. "Big bubbles no troubles" Vi kokar vattnet för att vara säker, helt enklet.
 
Vi skall nu ta farväl av våra duktiga hästförare och vi samlar ihop dricks till dessa för att visa vår uppskattning. De är verkligen en fin samling individer, lite blyga men med varma leenden och en hängivenhet och stolthet till sitt yrke som hästförare.
- Våra eminenta hästförare. Foto: Cecilia Stener.
Nu gör vi oss redo att ge oss in Ahobambadjungeln och en av resans tuffare vandringsdagar. Vi skall vandra från 3 600 meter ner till 2 000 meter. Det innebar inte att det hela tiden lutade utför. Det var upp och ner i bäckraviner, skrågång, smala stigar, passager genom jordskred och över flera hängbroar. När man lyckades förtränga sin egen trötthet och öppna sina sinnen, upptäckte man att regnskogen var helt underbart vacker, så lummig och fin, vilken växtlighet. Stundtals lyckades man njuta och stundtals fick man koncentrera och stålsätta sig förbi vissa passager. Detta var en stor utmaning som samtidigt stärkte en. 
- Brant skråvandring in i Ahobambas djungel. Foto: Cecilia Stener.
- Cecilia är redo för en ny vandringsdag in i djungeln. Foto: Lars Stener.
 - Svåra passager. Foto: Cecilia Stener.
- Upp och ner efter berget i krävande stigningar. Foto: Cecilia Stener.
- Enastående natur - Staunch Nature. Foto: Cecilia Stener.
Vid lunchtid hade vi skråat oss ner efter bergssidan till flodbotten i dalgången. Det var så skönt att få snöra av sig kängorna och svalka de hårt utsatta fötterna i flodens kalla vatten. En stadig wrap med avokadoröra satt sedan gott för en hungrig mage.
Nu var det dags för en av de större utmaningarna för mig mentalt. Jag visste lite på förhand vad som komma skulle, vi skulle passera ett par jordskred samt ta oss över några hängbroar av dignitet. 
- Jordskred att passera. Foto: Cecilia Stener.
- Här kämpar jag med hjälp av vår huvudguide Jens över en hängbro. Foto: Cecilia Stener.
- Där uppe mellan grenarna ser man konturerna av hängbron. Foto: Cecilia Stener.
- Nöjd och adrenalinstinn har jag tagit mig över flera hängbroar, ivrigt påhejad av mina kamrater och guider. Foto: Cecilia Stener.
Slutligen efter en tuff och lång dags vandring, når vi Fortunatos hus. En kaffeodling här mitt ute i djungeln efter de branta bergssidorna. Guiden Jens bad oss sluta våra ögon när vi fick sätta oss ner för vila. Det bjöds på en överraskning. En STOR kall öl eller Coca Cola för den som så önskade.
- Äntligen en kall öl. Guide Ruben sprättar öl på öl. Foto: Cecilia Stener.
- Fortunatos hus och kaffeodling. Foto: Lars Stener.
- ,Kaffebönor vid Fortunatos hus. Foto: Cecilia Stener.
Vi fick nu chansen att äntligen duscha, visserligen isande kallt vatten, men ändå. Vi fick sitta vid ett riktigt bord första middagen på länge, sedan fick vi sova i riktiga sängar och även om en större spindel hade parad på väggen ovanför sängen, så sov vi så gott. 
- Middag vid Fortunatos hus. Foto: Lars Stener.
Efter att fått sova skönt i en säng efter flera tältnätter, var det nu dags att lämna Fortunatos hus och vandra ut ur djungeln, några hängbroar var kvar att stålsätta sig inför men sen var vi ute i civilationen efter flera dagar i bergen och djungeln. Men först bjöds vi på guidad tur i kaffeodligen och det redan klockan sex innan frukost. Alldeles innan avgång passade vi på, likt som med hästförarna att avtacka våra duktiga lokala guider och kockar med att utdela lite dricks för att visa vår uppskattning för deras förträffliga insatser under veckan. Det blev många skratt, kramar och handslag. Det här är människor vi kommer att minnas hela livet.
- En god lunch på väg till Aguas Calientes. Foto: Cecilia Stener.
-Jag tillsammans med våra Peruanska guider, från vänster Yjeguel, jag och Ruben. Foto: Cecilia Stener.
Det blev en nästan 7 timmars vandring denna dag och vi når slutligen Aguas Calientes på 2 040 meter. Imorgon är det dags för oss att få besöka mytomspunna Machu Picchu. 
 
Fortsättning i del 3.  
Till top