EvolvesWithNature.blogg.se

- Lima. Foto: Lars Stener

Första morgonen var vi uppe tidigt för frukost och sedan väntade en vandring upp till glaciärsjön Laguna Humantay på 4 200 meter. Det var en bitvis jobbig och brant vandring på ett par timmar, innan vi nådde glaciärsjön. Med sitt turkosa vatten omgärdades Lake Humatay av imponerande bergsmassiv. Guiden Jens överraskade oss med att bjuda på en Coca Cola, tänk att han orkade släpa med en hel låda Coca Cola hit upp i sin ryggsäck, bara för att var snäll med oss.  - What a treat. Här stannade vi ett tag och njöt av omgivningarna, fick i oss lite matsäck innan gruppen åter vandrade ner till Soraya Pampa och Edvins Lodge för lite vila. Imorgon börjar det stora äventyret och vi skall vandra över Inkachilliaska passet på 5 000 möh, då gäller det att vara pigg.

Idag är det den stora dagen, vi skall över vandringens högsta punkt, Inkachilliska passet på 5 000 meter. Vi startade nere i Soraya Pampa på 3 850 meter och hade nu hela 10 timmars vandring framför oss.
 

Dagen började med behaglig stigning de första timmarna. Efter en liten vilopaus blev lutningen brantare och andningen svårare. Det känns stundtals som att andas i ett sugrör på denna höjd och det går heller inte att hålla ett högt tempo, tempot gör sig själv här uppe. När vi närmade oss lunch, kom först regn och sedan blötsnö. Då var det praktiskt att ha förstärkningsplagg och regnkläder nära till hands i våra rygggsäckar.

 

Vi nådde så småningom fram till vår lunchplats, där våra kockar förberett en stärkande lunch, innan vi gjorde ett sista ryck upp till Inkachilliska passet. Belöningen var enorm på krönet av bergspasset. Fantastiskt att få vara på en höjd som 5 000 meter, vilka vyer. Kroppen är fortsatt stark och själen glad. Vi stannar inte länge här uppe på passet, det är påfrestande nog för kroppen på denna höjd och några i gruppen hade dessutom känningar av den höga höjden. 

Vi fortsatte neröver dalgången till 4 200 meter till Sisay Pampa och vandringens första tältnatt. Spännande att tälta på dryga två gånger Kebnekaises höjd. Det ger lite perspektiv på höjden. Efter tio timmars vandring, var det skönt att få ta av sig kängorna, lägga sig ner och sträcka ut kroppen. Vi vilar lite och göra oss sedan redo för en välförtjänt middag. Vi har med oss fyra kockar tillika välrenomerade alpinister.

 

Det satt gott med middag och nu blir det skönt med välbehövlig sömn. Cecilia var upp mitt i natten och fotograferade en helt fantastisk stjärnhimmel, med Vintergatan tydligt synlig på det stjärnsprakande himlavalvet.