Vintern är inte slut.. än
Här i Tänndalen har det snöat varje dag i April. Det fylls på av det vita guldet och det känns just nu som vi kommer ha fin vinter ända fram till mitten av maj. Vi har nu gått in i den femte årstiden, vårvintern. Den för oss fjällälskare kanske bästa årstiden på hela året. Dygnet är åter ljusare, solen lyser starkare, snön ligger kvar och det bär nästan hela dagen på den fina vårskaren, för de äventyr som nu vädret tillåter en göra.
Senaste helgerna och nu i påsk har vädrets makter verkligen fått bestämma val av aktivetet. Vindriktningar har styrt oss till dalgångar eller fjällsidor med lä, lavinrisken har i vinter varit betydande. Under vintern har vi skaffat oss bättre skyddsutrustning. Tranciver, sond och en ny spade.
Tillsammans med vänner har vi gjort allt från att vinterfiska på någon fjällsjö, ibland kombinerat med en topptur. Andra dagar har vi gått med turskidor i björkskogen när vindarna och snödrev varit för kraftfulla.
Strax före påsk skaffade vi oss topptursutrustning vilket har ökat på viljan och möjligheterna till aktivitet på och runt alla de fjäll som omger oss här i Tänndalen.
Besök från Blekinge
Veckoslutet vecka 11 fick vi besök av Andreas. Andreas var en av tre guider på vår vandringsresa i Peru under sommaren 2019. Andreas bor naturskönt på en ö i Blekinges skärgård, så kontrasterna är stora mellan skärgården i Blekinge till fjällen i Härjedalen. Vilket fantastiskt land vi bor i, bara vi tar vara på det fina naturen ger oss. På ön i Blekinge började det grönska och vårblommorna började så saktliga titta fram berättade Andreas vid sin ankomst till Tänndalen. Här i Tänndalen låg snödjupet på mer än 130 cm vecka 11.
Efter att Andreas hyrt turskidor så tog vi en tur under Hamrafjället i ett för dagen tilltagande busväder, vi fick hålla oss på lågfjället och i nere björkskogen denna eftermiddag, vädret tillät inte annat. Mellan snöbyarna gick det ibland att skönja den storslagna natur som vi bjuds på här i Tänndalen.
Efter ett par timmars skidande och obligatoriskt kaffestopp letade vi oss ner i dalgången och väntande stugvärme. Det var dags att förbereda kvällens middag. Öring från en av fjällsjöarna här uppe. Ett gott glas vitt vin till öringen förhöjde smakupplevelsen. Som bonus hade Andreas köpt med sig ett dussin lokala Craftbeers från hans hemmaområde, han visste vad jag gillar.
På lördag morgon var det äntligen strålande sol men det blåste en hel del även idag, dock inte värre än att vi kunde skida längre upp och ut på fjället men ändå känna oss trygga. Vi knäppte på oss skidorna direkt utanför farstukvisten och skidade ner mot och över Tännån, upp efter fjällsidan via apelsinspåret tills fjällbjörkarna började glesa ur. Där möttes vi av fantastiska fjällvyer och ripor som tog till flykt, solen stod högt och snön ginstrade. Det här är livet.
Vi rundade Svanåkläppen och ut över de vita fjällvidderna, här tilltog vinden men det var samtidigt strålande vackert. Vi visste att Tomas, en av våra kompisar var vid sin stuga uppe vid Svansjön, den så fina fjällsjö med vidunderlig utsikt över både de svenska som norska fjällen i närområdet. Efter ett tags stretande i vinden nådde vi Tomas stuga. Tomas var ute och skottade fram dörren som hade drivit igen. Det var nu skönt att knäppa av sig skidorna och komma in i stugan och värmen från den nytända vedspisen. Vi hade gjort öringröra på fisken som vart över från middagen igår och till det hembakt tunnbröd. Vi hade förberett en till Tomas med, vi satt i stugvämen och avnjöt mackorna tillsammans med rykande hett kaffe och lyssnade till vindarna som ven i husknuten.
Nu var det åter dags att ge sig ut och skida över fjället och ned i dalgången och Tänndalen. Vindarna tjöt och snön yrde i strutar över topparna. Det var till att dra jackans huva över huvudet och bege sig in i vinden och över fjällkammen till väntande härlig utförskörning, ner över fjällsidan och björskogen som erbjöd välkomnad lä. Väl nere och hemma vid stugan gjorde vi upp eld i eldkorgen, snösoffan var redo och kolbullesmeten var förberedd sedan morgonen. Nu blev det kolbulle med lingonsylt, vilken lyx.
När kvällningen kom var det det dags för middagsbestyr. Till middag blev det Älgfile och rotsaker och gott Italienskt vin förstås.
När vi vaknade på söndag morgon hade det snöat ordenligt. Vi fick skotta fram Andreas bil innan hans avfärd. Nu hade han närmare 90 mils körning ner till Karlskrona. Jag gissar på att Andreas gärna hade stannat några dagar till men det finns en väntande vardag också att ta hänsyn till. Vi fick en fin helg tillsammans i alla fall